tjejernatjusworldtour.blogg.se

Då har vi lämnat Krabi och dess lugna miljö och istället hamnat ute på Phi Phi Islands.
Phi Phi Islands är en stor ö där motorburna fordon är förbjudna (dock såg jag en polis som körde på en moped idag, men det kan jag väl ge honom om han ska jaga tjuvar).

Vi kom hit igår efter en två timmars båtfärd och möttes av en vänlig man som slängde upp våra stora väskor på en vagn. Sedan gick vi med raska steg mot hotellet, som vi visste skulle ligga på ett berg. Efter ca en kvarts promenad från hamnen, slängde mannen upp två av våra väskor på en liten man och tog själv sedan en. Vi började traska upp för trapporna och hotellet visade sig ligga ca 50-60 meter upp på ett berg med ca 150 stora trappsteg. Halvvägs kände jag hur andan togs ifrån mig och hur värmen kom ikapp, samtidigt som tanken slog mig: hur ska jag orka springa upp och ner här varje dag? Går vi väl ner, så går vi inte upp om vi verkligen inte måste (vilket vi verkligen inte har gjort heller!)

Här är mycket varmare än vad vi har haft på våra tidigare destinationer och man svettas bara av att promenera i vanlig takt. Den absolut konstigaste och knäppaste upplevelsen var vi med om igår. När vi kom hit slängde vi av oss grejerna, drog på oss våra bikinis och pinnade ner till stranden. Vi ville såklart springa ner i havet direkt för att svalka oss och när vi kommer i vattnet så får vi chocken: vattnet är varmare än luften! Vattnet brände mot benen och paniken började stiga lite smått, då vi ville svalka oss – inte bli kokade! Här är ganska långgrunt, så vi promenerade utåt och hittade tillslut något kallare vatten.

Jag (Sofie, som för övrigt skriver detta inlägget) vaknade först efter vår regelbundna eftermiddagslur och just nu håller de andra två på att göra sig i ordning. Ikväll ska få i oss lite mat i magen, sen ska vi bege oss ner till stranden för att kolla på lite ”fire shows” som är riktigt häftiga här på Phi Phi, sen blir det säkerligen lite beachparty efter det.

Här är både jag och Mathilda fortfarande förkylda, medan Ida fortfarande har klarat sig undan. Så vi lever på ”sverige-tid” och har höstförkylningar som kanske någon av er där hemma också har åkt på.
h

hej hopp!